Uppgiften blev presenterad för oss samtidigt som jag var mitt uppe i mitt föregående projekt och strax efter fick vi även besked om att vi skulle göra Nikes videoessä. Eller om uppgifterna presenterades i omvänd ordning, jag kommer inte riktigt ihåg. Hur som helst. Det kan lätt bli så att det låser sig för mig när jag blir överväldigad av grejer som ska göras, framför allt om det är saker jag inte har någon erfarenhet av. Kanske inte låser sig direkt, men jag skjuter saker åt sidan till dess att jag känner att det är "nu eller aldrig". Jag gillar att beta av saker, gör färdigt en sak, lägg åt sidan, vila, börja på nästa sak, upprepa. Det är i alla fall den rent praktiska processen. Tänkt på alla grejerna har jag gjort konstant, vilket varit en outsinlig källa till stress och frustration. Detta åsido så gjorde mitt tänkande att jag i alla fall hade en klar bild av vad jag ville göra, även om jag inte gjorde det direkt.
Till en början var jag fortfarande inne i uppvärmningsfasen. Jag hade inte riktigt kommit in i skapande-tänket och hade svårt att få fram idéer om vad jag ville göra. Min första idé var att göra någon sorts inblick i min tillvaro innan jag började studera till lärare och jobbade på en arbetsplats som långsamt sög ut min livskraft och själ och där min enda respit var att komma hem till familjen som skänkte mig ny energi på kvällen. Tanken var att få till en tv-spelskänsla där jag förlorade mitt första hjärta (som livskraft ofta representeras i tv-spel) när väckarklockan ringde på morgonen för att fortsätta förlora kraft allt eftersom dagen gick för att slutligen få extraliv när jag kom hem och kramade familjen på kvällen. Jag gillar fortfarande tanken men jag kunde inte riktigt räkna ut hur jag på ett tillfredsställande sätt skulle lösa det visuella så jag slopade idén. Kom ihåg en serie-stripp jag hade tecknat till en VFU-lektion jag höll i för något år sedan och tänkte att med vissa modifikationer så skulle denna fungera alldeles utmärkt som film.
Jag gjorde ett snabbt, nytt, bildmanus baserad på denna och bestämde mig för att köra på det.
Efter att ha sett Olles demonstration om skapandet av en stop-motionfilm med hjälp av leksaker, och jag hade fått låna en Ipad med tillhörande stativ, kände jag mig förvissad om att detta skulle gå att lösa.
Jag började med att titta på de filmade föreläsningar som vi skulle kolla på för att se om jag kunde få lite tips och inspiration. Lisa Jeannin hade visserligen skapat animationer i stop-motion, men hon presenterade mest olika filmer hon hade gjort och i ärlighetens namn föll de mig inte alls i smaken.
Astrid Göransson sade några saker som jag tog med mig i mitt skapande. Hon nämnde att hon vid något tillfälle skulle skapa en enkel animerad film som alla tyckte om och det var precis vad jag ville göra. Inga konstigheter, jag ville bara göra en underhållande film. Hon nämnde även ångesten man kunde känna då allt jobb och långa timmar bara resulterade i några sekunders rörliga bilder. Detta tog jag med mig så att jag skulle vara förberedd. Slutligen berättade hon om när hon skapade en animerad film utan manus och slängde in saker som inspirerade henne för stunden, d.v.s: hon tog med saker som hände kring henne och inkorporerade detta i sin film. Detta utnyttjade jag mig av då jag under inspelningen av filmen, utan en direkt plan för nästa scen, såg en tidning ligga på bordet och i stunden bestämde mig för att skapa ett kollage som jag kunde använda som kuliss. På så sätt föddes flygscenen. Även "rymdstationen" skapades på ett infall då jag såg anslagstavlan vi hade hängande i köket och insåg att jag kunde spara tid och jobb om jag helt enkelt ritade på den. Johannes Nyholms föreläsning var väl den jag fick ut mest av. Han sysslade mycket med samma typ av animation som jag hade tänkt använda mig av och gav sin önskan om att ha kontroll över produkten och att kunna möjliggöra det fantastiska (fantasivärldar/hollywoodskådisar i sina filmer) som orsak till sitt animerande. Då detta (fantasivärlden) var precis vad jag ämnat göra kände jag att det träffade helt rätt. Han talade även om en tendens att sätta upp hinder för sig själv för att slippa skapa, och detta kände jag, till min stora skam, igen mig i. Nyholm fortsatte med att tala om att använda sig av saker man har till hands för att skapa kulisser o.dyl, samt att inte tänka så mycket på hastigheten på filmen utan att fokusera på energin. Han uppmanade vidare till att experimentera och testa nya saker, att jobba snabbt och att skjuta från höften. Sista tipset jag anammade var att inte ha för höga ambitioner utan att bara sätta igång och vara nöjd med det man får fram.
Det första jag gjorde var att välja ut min ensemble. En film är aldrig bättre än sin skurk så jag började där. Ett läskigt utseende var viktigt för mina antagonister så därför valde jag ut Skeletor, Trapjaw, Krokodilen från Peter Pan, Rovdjuret och ärkeskurken Darth Vader. Baymax från Big Hero 6 var given som flygande sidekick. Huvudrollen, vilken skulle representera min son i berättelsen, ville jag ha en ledad figur till så att jag kunde göra honom så uttrycksfull som möjligt. Valet föll på Action Force´s Hard Ball, en trotjänare som följt med mig i snart 30 år.
Jag hade klart för mig hur jag ville gestalta filmen då jag hade ett tydligt bildmanus med klara scener och ett tungt bibliotek av filmer i bakhuvet, insamlat under minst 35 år. Storyn skulle gestalta ett barns fantasi när han lekte med sina leksaker och baserades på mina egna barndomsminnen och iakttaganden av min 4-årige son. Jag ville göra en fartfylld, spännande rulle modellerad efter action- och äventyrsfilmerna jag älskade (och fortfarande älskar) från 80-talet. Då jag hade allt glasklart i min hjärna nöjde jag mig med att måla kulissen till den första scenen samt bygga ihop den mystiska legopyramiden. Sen var jag nöjd och tog paus.
Efter pausen insåg jag att det var måndag och att jag nu hade 3 dagar på mig att slutföra både filmen och min videoessä. Lätt panik och tung stress slog in. Den perfekta stormen var framme, do or die. Jag monterade ihop stativet, startade programmet, samlade skådespelarna, hämtade lite krukväxter och satte igång att jobba febrilt. Jag valde att filma inne i badrummet då det var enda rummet utan fönster och jag ville ha en jämn ljuskälla. Det var både enkelt och mycket mer krävande än jag trott att jobba med stop motion. Stop motion studio var väldigt intuitivt och lätt att jobba med och det var ju mer eller mindre bara att ta bilder och flytta på figurer. Å andra sidan var det en jävla massa bilder och ett jävla massa flyttande på gubbar som inte riktigt ville agera så som jag hade hoppats. Improviserade lösningar med ståltråd, tejp och sytråd fungerade med varierande framgångar. Det tog mig en förmiddag och en kväll (som blev sen) att spela in hela filmen och skapa alla kulisser förutom den första och pyramiden på den andra. Var tvungen att ta ett avbrott i filmandet ett par timmar då min fru jobbade sent skift och jag fick hämta min son från förskolan och ta hand om honom fram till läggdags. Han var väldigt imponerad av vad pappa hade gjort vilket gladde mig något otroligt och gav mig ny energi. Det var väldigt skoj att blanda in honom i filmskapandet då han fick hjälpa till att måla en av kulisserna och genast ställde upp då jag undrade om han ville vara med i sista scenen till filmen. Följande förmiddag och kväll använde jag till att göra textrutorna samt hitta och lägga till ljudklipp. Detta var mycket tidskrävande och frustrerande. Jag visste vilka musikstycken jag ville ha med (Titelmusiken till Rovdjuret, låten från Den oändliga historien när Atreyu flyger på Falcor och The Imperial March från Star Wars) och vilka ljud (Rovdjurets vrål, djungelljud, lövprassel och raketer), problemet var bara att "passa in" dom på rätt sätt. Jag letade upp musiken och ljuden jag ville använda på youtube, spelade upp dem på min telefon och spelade in via datorn. Riktigt kämpigt att stänga av i precis rätt hundradel för att det inte skulle låta allt för inklistrat. Vissa scener fick jag "dra ut" så att musiken skulle fungera bättre, vilket märks men inte lika mycket som hafsigt ljud. Så, jobbigt men roligt att klippa in ljuden i rätt scen, få dem att överlappa etc. Sista dagen, på onsdag morgon, fick min fru filma mig och Marino i den sista scenen, vilket gick över förväntan. Riktigt imponerad att han kom ihåg precis vad han skulle säga. Denna scen kunde jag dock inte klippa in där jag ville ha den då Stop Motion Studios inte tillät att ladda upp filmklipp. Inte vad jag kunde se i alla fall trots omfattande sökningar på internet och utforskande av programmet. Efter att Olle hjälpt mig att skicka över filmerna från Ipaden till min dator var det dock inga problem att klippa till detta i mitt videoredigeringsprogram, vilket Nikes uppgift hade lärt mig hantera.
Jag hade gärna haft lite mer, ostörd tid, att arbeta med uppgiften, då jag är säker på att jag då hade kunnat göra längre, smidigare scener, snyggare övergångar och mjukare ljud, men på det hela taget är jag mycket nöjd med min film. Även min son är förtjust i slutresultatet vilket gör mig oproportionerligt stolt. Mycket rolig och givande uppgift.
Jag hade gärna haft lite mer, ostörd tid, att arbeta med uppgiften, då jag är säker på att jag då hade kunnat göra längre, smidigare scener, snyggare övergångar och mjukare ljud, men på det hela taget är jag mycket nöjd med min film. Även min son är förtjust i slutresultatet vilket gör mig oproportionerligt stolt. Mycket rolig och givande uppgift.
